Vet ni den
där känslan när man skulle ha en massa skolarbeten att göra, men ingen energi
för det alls. Allt annat man kan göra, i stället för att göra uppgifterna,
känns mera lockande. Ja till och med att städa! Och det säger mycket det. Så
idag har jag just en sådan dag. Jag matematiktent om ett par dagar, fysikuppgifter
som skall lämnas in i morgon och företagsekonomiuppgifter som har deadline idag
och jag har inte börjat på något än. I ställe för att göra det jag borde göra,
altså uppgifterna, så har jag damsugat, gått ut och äta kinesisk buffe ( helt
klart det mest tidskrävande sättet att äta), och färgordnat ovch städat mitt
klädsskåp. Och ja, du läste inte fel. FÄRGORDNAT mitt klädskskåp. Alla
rödaktiga skjortor i en hög alla blåaktiga i en annan och sedan regnbågsordnar
man skåpet så att det byter från gult till orange till rött, osv. Ni förstår
vad jag menar. Är det möjligt att hitta på något mera onödigt? Jag tror inte
det.
Så nu
sitter jag då till sist här vid min data, helt i sista sekund, och leker att
jag gör något nödvändigt. Vilket jag altså inte gör, för att jag uppdaterar
detta. Jag vet inte om det är likadant för er andra, men jag gör alltid så här.
Först ignorerar jag uppgifterna totalt. Sedan är det börjar bli brottom så
stannar jag hemma för att göra uppgifterna,men gör dem ändå inte. Det är bara
ett sätt att lätta mitt samvete för att jag inte gör dem. Lite som att gör jag
inte dem, så får jag inte göra något annat kul heller. Inte för att det hjälper
något, för jag gör trots allt dem inte. Tankarna brukar gå ungefär såhär ” I
sinom tid, jag hinner nog.” Men så finns det den där lilla gubben av stress som
konstant gnagar på en. Man vet ju att man inte kommer att hinna ordentligt. Så när
deadlinen till sist närmar sig med ryslig fart och man nästan börjar svettas av
fasa, då börjar jag med uppgifterna, gör allt i sträck och lämnar ett par
minuter före deadlinen in dem. Oftast endast halft igenomlästa på grund av
tidsbrist. Ändå har jag vid det här tillfället använt ganska många dagar till
att bara tänka på att jag borde göra uppgifterna. Tala om tidshask.
Det mest komiska
med det här ändå det, att oftast när jag till sist gör uppgifterna så märker
jag att de är ju på riktigt helt intressanta. Med andra ord skulle jag kanske
ha kunna börja göra dem lite tidigare, så att jag faktiskt hade haft tid att
slutföra dem ordentligt och intressera mig ordentligt för ämnet, utan att måsta
stressa. Trots att detta hänt otaliga gånger, så lär jag mig bara inte. Det är
ett av mitt livs mysterier. Hur kan jag vara så här hårdskallig? Jag har till
och med flera gånger som nyåraslöfte lovat mig själv att detta skall jag ta itu
med. I år skall jag göra alla uppgifter i tid! Men nej, en månad, kanske två,
och så är jag tillbaka i mina gamla vanor. Ja, vem vet, kanske jag nästa år gör
det? Kanske jag nästa år klarar av att göra arbetena i tid? Men medan jag
väntar på att det skall hända, så är det ju tur att man kan göra arbeten i
sista minuten. Ja, kanske till och med i
sista sekunden.
