Charmerande finsk man strikes igen

Igår kan man då lugnt säga att var en ganska intressant kväll. Vi sitter med kompisarna i lugn och ro i min kämppä på alkut och ett par kompisar till anländer. Gossarna går kämppärundan (det är ju ett måste när man kommer till någon ny plats) och sätter sig sedan I mitt vardagsrum. Diskussionen går ungefär så här:

-          Vilken fin lägenhet du har, säger den ena.

-          Tack, svarar jag.

-          Joo, den är ganska intressant tycker den andra. Det är lite som ett dödsbo, men med touches av en ung person. (WTF?)

-          Ahaha, ursäkta? Ett dödsbo?, svarar jag.

-          Joo, tycker han. Nemen liksom den här soffan. Den ser ut som om den kommer från någon mommos appartment och  någon skulle ha kunnat dö på den.

Ahaahha… Jag skulle då aldrig ha kunnat tänka mig att min gröna lädersoffa ser ut som om någon skulle ha kunnat dö på den. har han aldrig hört om vintage? Altså varning till alla som besöker mig. Jag har en mordisk soffa.

Senare under kvällen när vi var på väg till baren gick diskussionen med, ylläri pylläri, samma människa så här:

-          Vet du, du påminner mig om en kompis jag har, säger han.

-          Jahaa, och vem då?, svarar jag.

-          Joo en sån där XXX  XXX… Ni har båda samma manlighet. Ni är båda som män i en kvinnas kropp. Och jag menar detta altså helt positivt, säger han.

Ahahahaha… Jag har nog inte en aning om hur detta kan tas positivt, men det var ju en så pass komisk komentar att jag kunde inget annat en skratta. Och ännu när man träffar utländska män så undrar utländska män varför finska kvinnor tycker de är charmanta. Jaaaa-a! Det är nog svårt att gissa varför vi föredrar dem mot finska män. Finska män vet riktigt hur man skall tala till kvinnor. Och vet ni vad är det underligaste? Den här gossen har faktiskt en flickvän. Vad fan har hon tänkt med?

Räddad av statyleken

Då var det igen en  vanlig dag på jobbet och till det hör det alltid att någonting inte funkar. Så måste det ju vara, annars skulle ju dagen bli tråkig. Jag försöker i alla fall övertala mig själv om detta. Nojo, jag var och vikarierade en annan danslärares timmar och allt började riktigt bra. Ända tills att vi hade värmt upp och skulle börja med den första riktiga serien. Då märker jag att cd-spelaren inte ger något ljud ut från sig fast alla inställningar är rätt. Någon idiot har igen lekt smart och försökt flytta på sladdarna. Gud vad jag hatar i allmänna danssalar när människor gör detta. Nojoo, slutresultatet är då att flickorna dansar serien till slut accompanjerade av mig, som sjunger Blinka lilla stjärna där. Vilken fantastisk klass på balletlektionen altså.

Sen låter jag flickorna tänja en stund medan jag försöker än en gång få spelaren att fungera (har inte tid att på timmen börja flytta på några sladdar) och då börjar flickorna den här diskussionen:

-          Kan du inte använda cd-spelaren, frågar en flicka.

-          Joo, nu har den fungerat för mig i alla fall tidigare, svarar jag. Sladdarna verkar vara fel.

-          Nää, ja tror inte du kan, svarar flickan.

-          Det kan hon visst, svarar en annan flicka. Hon var här en gång tidigare och höll timme för oss och då använde hon den. Hon lät oss  t.o.m. klämma på paus själv i statyleken.  

-          Aaaah, nemen då, svarar den första och ser respekfullt på mig. Ni fick t.o.m. klämma själv.

Alla flickorna som då var på plats, nickar och ser stolta ut.

-          Joo, svarar en annan, helt själv.

Så just så. Det är svårt att förstå barnens logik emellanåt, men den här var ju ganska klar. Att låta dem klämma på paus själv är koolt. Bra att veta i fortsättningen. Räddad av statyleken.