Då var det igen en vanlig dag på jobbet och till det hör det alltid att någonting inte funkar. Så måste det ju vara, annars skulle ju dagen bli tråkig. Jag försöker i alla fall övertala mig själv om detta. Nojo, jag var och vikarierade en annan danslärares timmar och allt började riktigt bra. Ända tills att vi hade värmt upp och skulle börja med den första riktiga serien. Då märker jag att cd-spelaren inte ger något ljud ut från sig fast alla inställningar är rätt. Någon idiot har igen lekt smart och försökt flytta på sladdarna. Gud vad jag hatar i allmänna danssalar när människor gör detta. Nojoo, slutresultatet är då att flickorna dansar serien till slut accompanjerade av mig, som sjunger Blinka lilla stjärna där. Vilken fantastisk klass på balletlektionen altså.
Sen låter jag flickorna tänja en stund medan jag försöker än en gång få spelaren att fungera (har inte tid att på timmen börja flytta på några sladdar) och då börjar flickorna den här diskussionen:
- Kan du inte använda cd-spelaren, frågar en flicka.
- Joo, nu har den fungerat för mig i alla fall tidigare, svarar jag. Sladdarna verkar vara fel.
- Nää, ja tror inte du kan, svarar flickan.
- Det kan hon visst, svarar en annan flicka. Hon var här en gång tidigare och höll timme för oss och då använde hon den. Hon lät oss t.o.m. klämma på paus själv i statyleken.
- Aaaah, nemen då, svarar den första och ser respekfullt på mig. Ni fick t.o.m. klämma själv.
Alla flickorna som då var på plats, nickar och ser stolta ut.
- Joo, svarar en annan, helt själv.
Så just så. Det är svårt att förstå barnens logik emellanåt, men den här var ju ganska klar. Att låta dem klämma på paus själv är koolt. Bra att veta i fortsättningen. Räddad av statyleken.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti