Fantastiska färder

Att sitta på tåg är som ni alla vet i sig själv redan en enormt uttråkande syssla. Speciellt vi som måste åka ända från Uleåborg till Pargas, en sådan där trevlig 8,5 timmars resa och då räknar jag altså inte med VRs minst en timmes försening. Och vad som gör resan ännu bättre är ju det fantastiska jobbarna på tåget. Tag som exempel dagens konduktör. Han kommer in gående bryskt med klampande steg och muttrar Oulusta så tyst att ingen hör. Sedan när jag snällt ger min biljett och ännu söker efter mitt studiekort, morrar han bara åt mig ”Opiskelijakortti!”. Sådär, ja, ja, vad tror du att jag letar efter. När han sedan får mitt studiekort ser han inte ens på mitt kort ordentligt, utan ger det bara rakt tillbaka med ett muttrat humpf, som om det skulle ha varit mycket, mycket bättre och roligare för honom om jag inte hade haft ett kort alls. Fantastisk kundeservice. 

Men det finns faktiskt rätt humoristiska konduktörer med. Senast jag var på väg från Åbo mot Uleåborg står vi igen stilla mitt inne i ingenting och väntar på ingenting, när konduktören utbrister i högtalarna:

-           Ja, då har vi IGEN ett litet tekniskt fel, men vi försöker fiksa det så fort vi kan. Just nu är vi 50 min försenade ur tidtabellen och blir kanske lite till, men det räknade ni säkert med. Sånt här händer ju ganska ofta. Ta det lugnt och njut av vår restaurangvagn på den tiden. 

Jo den fantastiska restaurangvagnen med sitt enorma utbud, som ju aldrig tar slut skall vi inte ens tala om. Restaurang my ass. 

-          En hotdog tack.

-          Den är tyvärr slut.

-          Aha, nå en köttpirog då.

-          Nej den är tyvärr även slut.

-          Nå hur är det med nachos.

-          Nä, de är även slut. Det är den sista tågresan för kvällen. Det enda vi har kvar är dessa smörgåsar.

Jaa-a. Det är den sista tågresan för kvällen och den är över en timme försenad. Det är ju därför vi alla är så jädrans hungriga.  Fint. Genomkladdiga metvorstsmörgåsar.

Men tillbaka till konduktörer. En annan av mina favoritkonduktörer har en av mina vänner fått hedern att åka med. Han sitter i tåget påväg hem och så börjar högtalarna skirka. Det håller på så där relativt länge, varefter det blir helt tyst. Sedan hör man konduktören:

-          Öööh, pingelipong. Ollaan toijalassa. Ja, samma på svenska.

Riktigt stiligt sagt altså, herr konduktör. Charmerande.