Då var det igen en normal dag och jag är och lär treåringar. Sagobalett är det jag tränar dem i. Vi sitter i ring och dagens tema är regler. Vad får man göra och vad får man inte göra på danslektioner. Diskussionen går ungefär såhär:
- Ja flickor, vad finns det för regler på danslektionen? Vad kommer ni ihåg att jag berättat för er att man inte får göra?
- Skuffa, säger barn A
- Knuffa kommer det från barn B.
- Okej, säger jag. Fint. Man får inte skuffas eller knuffas. Vad finns det för andra regler på danslektionen?
- Man får inte peta, säger igen barn B
- Man får inte picka, säger barn A.
- Man får inte påta, säger barn C.
- Fint, säger jag. Inte röra en annan om det inte speciellt är tillsagt att göra det, som till exempel i ringen.
O så plötsligt kommer det:
- Man får inte gå ut och röka. Så säger alltid Mamma till Pappa. Han går alltid ut endå. Men om du säger till oss att inte gå, så får vi nog inte gå.
Shockerad tystnad. Ja, det var ju inte det första jag väntat mig att barnen skulle säga.
- Ööh, fint. (stort "det här är helt normalt" leende) Inte gå ur och röka. Man skall inte alls röka. Ööh, upp och hoppa alla så tar vi varandra i hand.
Och så tog diskussionen slut. Det var ganska svårt att toppa den regeln med något. Bättre att bara börja dansa i stället.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti